Demokrati – synvilla eller verklighet?

Kamrater!

Sverige har de senaste fyra åren styrts av en högerallians som lovat guld och gröna skogar. Regeringen Reinfeldt har med sina reformer i sjukförsäkringen sett till att i statistiken minska antalet sjuka, men de lider i verkligheten fortfarande av sjukdom.

Alliansen säger sig nu ha fått förnyat förtroende, trots att de i verkligheten är i majoritet, precis som de rödgröna. Sverigedemokraterna har fått 5,7 procent av rösterna av svenska folket, vilket i personantal betyder 20 riksdagsledamöter. Det talas nu om omval i vissa delar av landet till följd av att de som anordnat valet inte hanterat rösterna på rätt sätt, i Halmstad så glömdes drygt 200 förtidsröster bort. Det jag finner anmärkningsvärt är att en del partier ansåg att utfrysning av Sverigedemokraterna genom att minska antalet utskottsplatser skulle vara en bra sak. Det innebär alltså att riksdagen skulle ge demokratin en rejäl spark i skrevet och fullkomligt strunta i de nästan 340-tusen svenskar som valt att lägga sin röst på Sverigedemokraterna.

Efter Sverigedemokraternas valframgång har nu den etablerade median börjat få upp ögonen för partiet och bokat in Jimmie Åkesson eller hans partikamrater i några av de stora debattprogrammen i SVT och TV4. Varför skedde inte det före valet? Förtjänade inte SD att få en granskning, precis som de andra partierna också bör få?

Om Miljöpartiet i maj nästa år när de två nuvarande språkrören tvingas träda ned kommer att välja att ge sitt stöd till Alliansen innebär det att de sviker sina väljare och vänder kappan efter vinden. Socialdemokraterna som gjorde sitt hittills sämsta val med dryga 30 procent har bestämt sig för att tillsätta en krisgrupp och nu anordna en extra kongress. Den stora frågan är om Mona Sahlin agerat sänke och om hon kommer bli socialdemokratins svarta får, än en gång.