Arbetsgivarna är bortskämda

I dag förväntas man som arbetssökande att ha adekvat utbildning och tidigare erfarenhet. Problemet är att man efter grundskola och gymnasieutbildning ofta saknar arbetserfarenhet, vilket är ett stort problem. Därför har Arbetsförmedlingen i samarbete med Försäkringskassan tagit på sig ansvaret att finansiera dem som måste få praktisk erfarenhet innan de kan få en anställning.

Arbetsgivarna har på grund av de senaste årens arbetsmarknadspolitik blivit bortskämda, de behöver inte anställa och lära upp då staten sköter finansieringen medan många ungdomar jobbar gratis. Har du varit arbetslös i mer än tre månader har du rätt till jobbgarantin, som trots namnet inte garanterar att du får jobb efter avslutad aktivitet. Samtidigt förväntas man, utan något som helst stöd från Arbetsförmedlingen, aktivt söka arbete. Enligt information på arbetsförmedlingens hemsida  är deras uppdrag att föra samman arbetsgivare och arbetssökande. Enligt förmedlarna själva är deras jobb inte att hjälpa de anställda att söka jobb, utan att få dem i aktiviteter som praktik för att på det viset kunna få en anställning.

Samtidigt har Reinfeldt och EU meddelat att vi måste förvänta oss att arbeta längre i framtiden. Enligt uppgifter från Arbetsförmedlingen var 405 464 svenskar arbetslösa i januari. För mig är det svårt att motivera varför anställda skall jobba längre när 96 000 ungdomar är arbetslösa. Enda anledningen till att 40-talisterna borde arbeta längre är för att kunna lära ut viktig kunskap till den generation som skall ta över.

Annonser

Arbetsförmedlingen bedriver vilseledande marknadsföring

Arbetsförmedlingen

Arbetslösheten i Sverige bara växer. Antalet arbetslösa ungdomar är bland Europas högsta. Samtidigt har regeringen satsat mer pengar på Arbetsförmedlingen, i form av fler åtgärder.

Sedan studenten i juni har jag varit arbetslös. Under den perioden har jag hunnit träffa tre handläggare utan något som helst intresse av att få mig i arbete. De flesta gånger jag träffat dem har det varit en kort stund, en skulle bli pappaledig månaden efter, så någon direkt hjälp har jag inte fått. Den sista jag hade, hon pratade om åtgärder, praktik och externa jobbcoacher. Eventuell praktikplats skulle jag söka själv. När hon sa att jag skulle söka en utbildning gjorde jag det, sen hörde hon inte av sig igen.

Självklart har jag under tiden sökt arbete aktivt och lyckats få två intervjuer. För mig är det en bekräftelse på att arbetsmarknaden inte fungerar som den borde. Det är viktigt att ungdomar som är intresserade av att arbeta får möjlighet till anställning. Problemet är att man måste vara städtekniker för att jobba som lokalvårdare.

I veckan ringde en ny tjomme från Arbetsförmedlingen och frågade om ett formulär jag hade fått under ett möte jag kallats till. Informationsmötet fick jag reda på när någon annan från stället frågade varför jag inte hade kommit dagen innan. Jag svarade som det var, att det kunde varit bra om de skickat ut information. På mötet förklarades det att för att få möjlighet till ”stödåtgärder” måste man ha en funktionsnedsättning. Eftersom jag inte fyllt i pappret ringde han främst angående det, samt för att berätta att jag skall få en ny handläggare. När jag påpekade att det jag hade förstått det som att man måste ha ett handikapp tillade han att man även var berättigad till extra stöd om man hade haft kontakt med kriminalvården.

Nu har de bestämt att då jag är inskriven i jobbgarantin sedan slutet av november måste ha en heltidssysselsättning. Därför skall jag delta i ett projekt på andra sidan stan där jag skall lära mig att skriva CV, träffa jobbcoacher och få möjlighet till praktik. Det skall bli intressant att se vad detta ”EU-projekt” leder till, och hur mycket längre det leder mig bort från jobb.

När man slår upp ordet garantera i SAOL betyder det ”tillförsäkra” eller ”gå i god för”. Ordet jobbgaranti betyder helt enkelt att man garanteras ett jobb. Då jag förklarade att jag hellre ville ha ett jobb än åtgärd berättade den anställde på arbetsförmedlingen att de inte kunde ge mig något. Ordet förmedling syftar på medla som betyder ”verka för” eller mäkla. De skall alltså agera mellanhand mellan arbetslös och arbetsmarknad för att denne skall få ett jobb.

Arbetsförmedlingen är Sveriges största förmedlare av arbeten. Vårt uppdrag är att så effektivt som möjligt föra samman de som söker personal med de som söker jobb. Vi finns där behoven finns, i hela landet. Alla våra tjänster är avgiftsfria. Om Arbetsförmedlingen

När jag fått höra av de anställda på Arbetsförmedlingen att de inte kan ge mig jobb så strider det alltså mot deras egen marknadsföring, den är falsk och vilseleder de arbetslösa. Därför måste arbetsförmedlingen avregleras, de anställda få provision på förmedlat jobb och helst inte någon grundersättning. Det är ett system som fungerar bra på Radiotjänst.

GP, SvD

Arbetsförmedlingen bidrar till ungas utanförskap

Arbetsförmedlingen

Ungdomsarbetslösheten är i dagsläget rekordhög medan de som arbetar blir allt äldre. Samtidigt talar politikerna om en ökad arbetskraftsinvandring och fler praktikplatser. Är det verkligen oavlönat arbete som är lösningen för oss arbetslösa?

Att som ung få ett jobb utan kontakter är idag väldigt svårt. Utbildningsminister Jan Björklund menar att en satsning på lärlingsutbildning är framtiden. När jag efter tre års lärlingspraktik under min gymnasietid träffat arbetsförmedlingen menar handläggarna där att den arbetsförlagda utbildningen inte kan räknas som arbetslivserfarenhet, trots att jag under tre år varit mer på praktik än i skolbänken.

Arbetsförmedlingen har inte heller pratat om hur jag skall få ett jobb utan hänvisat mig till ungdomsgarantin med jobbcoach, praktik och projekt som alternativ sysselsättning. Det är svårt att förstå hur åtgärder hos tredje part skall leda till ett arbete då man kommer längre från arbetsmarknaden. Praktiken ger mig på en sysselsättning och arbetslivserfarenhet, men varför räcker inte den yrkeserfarenhet jag skaffat mig under utbildningen?

Det är mer lönsamt idag för en arbetsgivare att ta emot praktikanter som får aktivitetsersättning än att själv anställa under de första månaderna då denne lärs upp. Som jag ser det hindras många unga från att få en anställning idag på grund av de åtgärder som de folkvalda har infört. Att kalla Arbetsförmedlingen för en förmedlare av arbete är alltså hyckleri.

För att komma tillrätta med problemen måste vi fokusera mer på entreprenörskap i skolan och fler yrkesorienterade utbildningar. Vi måste även se över ungdomsgarantin och de åtgärdsprogram som finns som idag skall ge ungdomar ”en fot in på arbetsmarknaden”, men i stället hindrar dem. Slutligen måste vi avreglera arbetsförmedlingen och införa en någon form av provisionsbaserad ersättning per förmedlat jobb.

Arbetsförmedlarna bör konkurrera med varandra

Arbetsförmedlingen har spelat ut sin roll. Arbetslösheten bland unga minskar inte och antalet arbetslösa som är berättigade till a-kassa har de senaste månaderna minskat dramatiskt.

Samtidigt kan jag tycka att platsbanken är den funktion som fortfarande fungerar när det kommer till arbetsförmedlingen. Däremot är kritiken mot handläggarna bestående då många har bristande kunskaper om hur man faktiskt förmedlar jobb, framför allt till nysvenskar och personer med handikapp.

Kontrollansvaret för a-kassan som idag ligger på Arbetsförmedlingen kan läggas över på de olika fackföreningarnas a-kassekontor samtidigt som förmedlingen avvecklas. Sverige bör i stället efterlikna Australien där privata arbetsförmedlingar konkurrerar med varandra. Detta har lett till minskad arbetslöshet i landet.

Det största ansvaret bör dock läggas på skolan där ett obligatoriskt entreprenörsämne bör inkluderas i den grundläggande utbildningen. Eleverna ska där lära sig hur man tar sig in på arbetsmarknaden, skriver CV och kontaktar företag. Men även hur man själv startar ett företag. På så sätt bör vi kunna minska arbetslösheten bland unga.

Troligen kan det senare även vara ett alternativ för att råda bot på den massarbetslöshet som nu finns bland nysvenskar. Sverige behöver fler arbetstillfällen och alla kan inte köra taxi eller baka pizza och sälja kebab. Även personer från Libanon, Polen och Irak besitter kunskaper som de kan omvandla till en fördel i Sverige.

Varken politiker eller arbetsförmedlare har kunskap om hur det är att vara arbetslös, leva på gränsen till fattigdom. En konkurrens mellan arbetsförmedlingarna, risken för att själva bli arbetslös blir en blåslampa i röven för de kaffedrickande jobbförmedlarna.

Har arbetsförmedlingen spelat ut sin roll?

För drygt två veckor sedan lämnade jag gymnasieskolans trygga värld för att gå ut i verkligheten, ut i otrygghet och arbetslöshet. Vad får vi ungdomar för stöd och hjälp som arbetslösa och hur söker man arbete?

Den sista veckan i skolan blev jag inskriven och inbokad på möte hos arbetsförmedlingen. När jag i veckan kom dit med CV och ett personligt brev skrev handläggaren in uppgifter om min arbetslivserfarenhet och utbildning i deras system, samt konstaterade att jag hade ett mycket bra personligt brev. Därefter föreslog hon att jag skulle besöka butiker för att personligen överlämna mitt personliga brev till personalansvarig butikschef för att be om praktik.

Nu är jag inte ute efter en praktik då jag måste tjäna mina egna pengar då jag inte är berättigad A-kassa p.g.a. ett liv fyllt av studier. Att det bästa sättet att få arbete är att personligen överräcka sin meritförteckning har jag redan förstått efter att ha googlat på hur man söker arbete. När jag frågade min handläggare hur man på annat sätt söker jobb visade hon mig platsbanken, men det verkade som att hon inte var intresserad av hur den fungerade, eller att hjälpa mig få en anställning.

Frågan jag ställer mig är om arbetsförmedlingen behövs eller om den har spelat ut sin roll. Som jag förstår det behövs det endast en kontrollinstitution för att försäkra sig om att de som nu går på A-kassa aktivt söker arbete. Mitt förslag är att avveckla arbetsförmedlingen i sin nuvarande form, men att vi även i fortsättningen skall ha platsbanken då den fungerar bra. Nu blir frågan vad som skall ersätta arbetsförmedlingen och hur vi arbetslösa ska få hjälp att formulera de dokument som krävs för att få en anställning.

Jag anser att det är viktigt att redan i skolan lära ut hur man söker arbete, hur man skriver CV, hur ett personligt skall formuleras på bästa sätt. Samtidigt behöver vi fler jobb, något som fler entreprenörer kan skapa. Därför är det enligt mig viktigt att alla ungdomar får rätt till ett riktigt entreprenörsämne, inte bara projekt och företagande som ingår i en del program.

Nu ställer jag frågan till Er, arbetslösa, arbetstagare och elever. Hur ska vi få fler i arbete och vad behöver Ni för stöd och hjälp för att kunna få en anställning?

Hur ska ungdomarna sysselsättas?

Ungdomsarbetslösheten i Sverige är någonting som konstaterats. Men varför finns den? Delvis till följd av alla 40-talister som nu håller på att fasas ut. Men också på grund av ungdomars stora krav på vad de vill syssla med. Min åsikt är att det viktigaste är att man kan försörja sig, utan samhällets stöd. Sen när man väl fått in en fot på arbetsmarknaden kan man överväga nästa steg.

De flesta av alla de som är arbetslösa, inklusive de med tidigare erfarenhet, sätter sig framför datorn och skickar en satans massa e-post till företagen. Men hur många svenskar går ut med sitt CV och lämnar över till butiksägare, personalchefer och liknande för att få jobb?

Högerpartierna säger att LAS är ett stort hinder för ungdomar att få en fot in på arbetsmarknaden. Men de flesta politiska riksdagspartierna är överens om att vi ska uppmuntra, och antagligen snart lagstifta att, folket ska arbeta längre än till de 65 år som i dagsläget är vår pensionsålder. Min fråga är då, hur går det ihop? Om vi redan idag har en ungdomsarbetslöshet ska väl inte de äldre jobba längre? Vore det inte bättre med en avtalad pension? Men några av de äldre, mer erfarna, måste finnas kvar för att lära upp den yngre generationen!

Jag har några förslag på hur vi ska göra för att ungdomar ska få en fot in på arbetsmarknaden. Först och främst måste de arbetssökande ut på gatorna och marknadsföra sig själva, visa upp sig. Sen måste de även utnyttja sina kontakter, föräldrar, släktingar och kompisar.

Alliansen talar som sagt om att det ska bli lättare att sparka folk som inte passar. Men enligt lagen, om inte annat avtalats, så kan en provanställning om sex månader när som helst avslutas med en uppsägningstid på 14 dagar.

Vem ska gå i särskola?

Arton år av förtryck ristar in djupa sår i själen. Sedan början av detta årtusende har jag fått stämpeln idiot i alla handlingar och dokument., detta har gjort att de som får ta del av dokumenten aldrig kommer att ta mig på allvar. Varken idag, i morgon, aldrig!

I dag blev jag återigen förödmjukad då en vikarierande LSS-handläggare gav som förslag att jag borde överväga en god man som tar hand om min ekonomi när jag flyttar hemifrån i framtiden. Det är sådana saker som gör att jag har svårt att öppna mig för folk. Att hon också uttryckte sig att det var en nackdel att jag inte gått särskola eftersom hon anser att man får mer stöd av arbetsförmedlingen när det är dags att söka jobb, det gör mig förbannad.

Särskolan är någonting som ursprungligen utvecklades för att ge mindre begåvade ungdomar stöd och möjlighet för att lära sig samma saker som i en vanlig skolklass. Det har, tyvärr, blivit så att allt fler barn placeras där eftersom att skolan inte har kunskap, tid och ork att ta sig för att hjälpa de barn som har svårt att hänga med, trots att de är lika begåvade som ”vanliga” människor.

Sverige är ett land där ungdomar, mot sin vilja, får alla möjliga bokstavskombinationer och därmed blir stämplade som idioter på grund av att barnen inte får den extra hjälp som, oavsett diagnos eller ej, ska ges till alla som behöver den. Att idiotförklara barn skapar bara problem i framtiden för dem när det är dags att söka jobb och liknande.