Hur jag gick från kommunist till libertarian

LibertarianNär jag i början av 2006 på allvar började intressera mig av politik var det tack vare en fritidsledare som precis börjat på min skola. På våren började jag läsa på mer om vad de olika partierna stod för och placerade mig själv som socialdemokrat, möjligen vänsterpartist. Under sommaren blev jag allt mer vänster, började läsa Marx och Engels. Efter valet stod det klart, jag var vänster men Sverige var höger.

Steget från 2006 fram tills i dag är väldigt stort. Jag har startat en politisk nyhetssida, lagt ned den för att börja skriva denna blogg, som jag från början tänkte ha som trollblogg från ett högerperspektiv, därav namnet.

Sedan jag registrerade mig på Twitter 2009 för att göra reklam för min blogg har jag i dagsläget skrivit över 12 000 tweets och fått över 630 followers som både hatar och älskar mig. Eftersom jag är en person som älskar att kommentera, undervisa och kritisera har Twitter blivit den kanal där jag kan ventilera mina åsikter och tankar om allt.

När jag i början av 2011 kom i kontakt med survivaliströrelsen började jag lyssna på Jack Spirko, en amerikansk entreprenör, bloggare och podcaster med starka åsikter om frihet och som ofta kritiserar det land United States of America har blivit i dag och den pågående finansiella katastrof som gör att USA har en tuff tid framöver.

Genom sin podcast The Survival Podcast lär Jack Spirko ut hur man kan leva ett bättre liv och samtidigt bli mer självförsörjande och fri från systemen. Nyligen höll han en presentation2012 Liberty Forum där han tog upp sin syn på skatter, varför skuld kan likställas med cancer och varför ett matförråd är en investering. Han sa också att hans mål är att fler blir libertarianer genom att de lär sig vad survivalism är och börjar praktisera det.

Inför det senaste valet 2010 när jag såg hur vänstern inte respekterade våra grundläggande rättigheter, mötesfrihet, demonstrationsfrihet och yttrandefrihet utan i stället valde att attackera sina motståndare med stenar och ägg, då rann bägaren över. Även om man inte håller med motståndaren måste man respektera deras rätt att uttrycka sina åsikter, så länge de inte skadar någon.

Jag vill i dag beskriva mig själv som en libertarian med socialistiska åsikter och konservativa värderingar. Socialism är bra, så länge man inte tvingar någon att leva i ett samhälle där man inte kan välja. Rätten till grundläggande sjukvård är något jag i grunden tycker är fantastiskt. Däremot vill jag inte betala för att singlar insemineras. Som jag nämnde har jag konservativa värderingar, det betyder att jag är motståndare till onödiga aborter när det faktiskt finns bra preventivmedel. Mina tankar om homosexualitet är också konservativa och sammanfattas med Lev. 20:13.

Att jag så enkelt kunde definiera mig som libertarian beror främst på att jag från början trodde på Marx och Lenins åsikter om hur den kapitalistiska staten skulle erövras och ersättas med en socialistisk stat som med tiden skulle dö bort, ett statslöst samhälle. Som ni alla vet blev Sovjetunionen aldrig ett stats- och klasslöst samhälle inte Kina, Nordkorea, Kuba eller Kambodja heller.

När jag ser hur våra skattepengar spenderas på onödiga reformer och åtgärder börjar även jag tänka i banorna att skatt är stöld. När Jan Björklund i går gick ut med att politikerna skall sänka ungdomslönerna för att få fler i arbete blev jag rent utsagt förbannad. Hur kan man kalla sig liberal när man ägnar sig åt ministerstyre? Enligt mig skall politikerna bokstavligt talat ge fan i arbetsmarknaden. I dag förväntar sig arbetsgivare att man först jobbar gratis (praktiserar) och får bidrag av staten. Betyder det att jag vill se den svenska arbetarrörelsen och fackföreningar försvinna? Nej! Arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare, får även i fortsättningen förhandla och den svenska modellen är i grunden bra även om den kan förbättras.

Ökade klyftor och minskat ordförråd!

Kunskapstappet bland eleverna i den svenska skolan blir allt mer synbart; fler särskriver och ordförråden krymper. Det är ett faktum om man ser på verkligheten, studerar PISA 2009 och jämför de texter som skrivs av dagens ungdomar, med det material som deras föräldrar producerade under sin skoltid.

Det har blivit ett allt större fokus på att lära ut andra språk, så som engelska, tyska och spanska, i stället för att satsa på läsförståelse och ge unga fler läs- och skrivuppgifter.
Mycket tyder även på att engelskan är den största boven i dramat då man lär ut att vi inte skall skriva ihop, utan i stället skriva isär de ord som i svenskan är ett ord.

Samtidigt har Internet blivit en del av vår vardag. På nätet sker idag kommunikation mellan ungdomar i form av chatt på MSN, Facebook och andra sociala nätverk. Men i stället för att fokusera på att stava rätt är prioriteten att kommunicera snabbt, med så få bokstäver som möjligt. Det nya ”chatspråket” är även det starkt influerat av engelskan och förkortningar som ”imo”, ”brb” och ”omg” har fått ersätta; enligt min åsikt, strax tillbaka och ”Herre Gud”.

Hur skall vi då komma tillrätta med problemen och öka ungas läs- och skrivkunskaper? Först och främst är det viktigt att få unga att läsa fler böcker i stället för att se på TV och spela datorspel. Vidare måste lärarna fokusera på att uppmärksamma när vi elever gör fel, något som de tyvärr ofta inte gör.

Men framförallt är det viktigt att vi slår vakt om det svenska språket och ser till att alla får förutsättningar för att spela på lika villkor, det ska även gälla nyanlända och dem med språksvårigheter som dyslexi. Vi är på väg att få en mer segregerad skola där invandrare går på egna skolor och de som har möjlighet flyttar till bättre skolor. Det faktum att utbildningsministern nu genomdrivit förslaget om profilklasser gör också att en grupp av begåvade elever hamnar tillsammans i en egen klass, med de bästa lärarna. Medan den som behöver hjälp hamnar ännu mer på efterkälken.

Det är viktigt att motverka en segregation av den svenska skolan för att inte skapa ett samhälle för eliten med ökade klyftor mellan invandrare och svenskar, högpresterande och normalbegåvade, fattiga och rika.