Snart 11 år har gått sedan första dagen på Mikaelgården

Den 5:e mars har det gått 11 år sedan jag började på Mikaelgårdens Läkepedagogiska Institut. De saker som jag upplevde då sitter fortfarande kvar i mitt bröst, nedhållning, släpad på grusvägar. Att det i torsdags publicerades en artikel om detta i Dagens Nyheter, att Socialstyrelsen kritiserar just de saker jag upplevt, det är föga förvånande, men ändå helt åt helvete.

Allt som de kritiserar är inarbetade metoder i ”pedagogiken”. Alla lärare och medarbetare har full koll på hur man skall ”ta hand om” bråkiga elever. Men det är någonting som inte visas utåt. Det är också anmärkningsvärt att det fortfarande är okänt för den stora massan när det kommer till den religiösa indoktrinering som också förekommer på Mikaelgården. Bordsbön, kvällsbön och handling, en gudstjänst på söndagar, är någonting som finns inarbetat. Detta är någonting som härstammar från antroposofin, vilket waldorfpedagogiken bygger på.

Vi som gått, och de som fortfarande går på institutionerna är verklighetens Lisbeth Salander. Men en dag skall vi också resa oss likt det egyptiska folket mot presidenten!

 

Järna-antroposoferna ur min synvinkel

I den här texten berättar jag om mina upplevelser på Mikaelgården i början av 2000-talet. Under tiden var även Anna Jarrolf Jannes, mor till Marcus Jannes som tog sitt liv via Flashback, lärare på skolan. Läsårsavgiften under förra året var 260 000 kr och uppåt. Mer för skattebetalarna än på kungens och Olof Palmes gamla skola, Sigtuna Humanistiska Läroverk.

Jag kom till Mikaelgårdens Läkepedagogiska Institut i Järna i början av 2000-talet. Mikaelgården är Sveriges äldsta skola med waldorf/antroposofi som ideologisk ståndpunkt och livsåskådelse. Skolan grundades i mitten av 1930-talet av flyktingarna Gustav och Lotte Ritter som flytt från Hitlers Tyskland.

När jag började på Mikaelgården som säger sig ha en human inställning mot människor med rytmik och färger som en stor del av utbildningen så tyckte jag inte om det. På Mikaelgården bodde vi omkring sju elever i sju olika elevhem. Det fanns även dagelever som bodde i närheten och fick ta taxi hem varje dag.

Skoldagen började med att vi, efter ett schema, fick gå upp till matsalen, skolköket, och hämta yoghurt och mjölk samt eventuellt beställda varor. Efter att ha ätit frukost började skoldagen med morgonsamlingen där vi stod i en ring, husvis, i morgonsamlingssalen i skolbyggnaden. Vi gjorde ofta rytmiska saker och sjöng avslutade alltid med en sång som byttes ut efter årstiderna.

När vi började med ”huvudlektionen” hade man oftast några rytmiska dikter eller flöjtspelning som sedan följdes av att man fortsatte med det tema som byttes efter någon eller några månader. Skoldagen följde med mellanmål och andra lektioner som Eurytmi, handarbete, slöjd, bild etc. och sen ringde det i klockan, en gammal brandklocka som ringde på morgonen, vid lunch och kvällsamling, och det var dags att gå till matsalen och antingen äta där eller hämta mat till elevhemmen. Efter att ha ätit var det dags för middagsvila en timme då man skulle ligga på sängen ”för att smälta maten”.

Sen efter middagsvilan var det dags för ännu ett mellanmål med saft och digistive-kex och två lektioner, eller håltimma. Sen var det kvällsamling i ”kvällssamlingssalen” då man satt på en läktare och kollade ned på, antingen någon klass som uppträdde med ett musikstycke eller med Eurytmi. Eller musikläraren som spelade något på flygeln. Ofta tillsammans med berättelser ur det finska eposet Kalevala, främst om smeden Ilmarinen.

Men för att ta de mer bisarra delarna av händelserna kan jag nämna att det fanns olika straff om man gjorde saker som att vara våldsam eller liknande. I mitt hus kunde de inte låsa in folk. Främst till följd av att de inte hittade nycklarna som gick till mitt rum. Det straff man oftast fick var ”promenad” då man tvingades att i rask takt gå runt hela området, annars släpades man. Jag tvingades en gång, när jag vägrade att ta på mig skorna, att gå barfota i regn. Då ska jag också nämna att det är grusväg.

Solbergarundan är också en av de bestraffningar jag råkade ut för. Då tvingas man gå till Solbergahemmet en bit bort och sen tillbaka.

Det finns även vilodag då alla lampor, tidningar och böcker bärs ut från rummet och man bara fick lämna sängen om man skulle gå på toaletten.

Straffdag var det mest sällsynta straffet då man fick släpa ris eller dylikt. Man kunde även få det, och vilodag, som straff i en vecka.

En av medarbetarna, som personalen kallas, som kom från Amerika gjorde ett flertal gånger ”polisgrepp” eller ”nedläggning” på mig, och några andra elever. Det gick till så att han släpade in mig på rummet och slängde ned mig på golvet. Han vred om vänster arm och drog upp den över höger axel så jag inte fick någon luft och smärtan var så brutal att jag bara fick ur mig en enda ton… Iiiii… Värt att tillägga är att jag var 10 år vid det nämnda tillfället.

Att antroposofi är något humant och rätt väg att gå stämmer inte. Att det dessutom kostar mer för skattebetalarna att ha en elev placerad där än det kostar att gå på Sigtuna Humanistiska Läroverk är inte ett plus. Läsårsavgiften för elever på Mikaelgården varierade 2008-2009 mellan 260 000 kronor och upp till 455 000 kronor.

Lämna gärna en kommentar.

Är självmord en rättighet?

Den senaste veckan har strålkastaren riktats mot forumet Flashback till följd av att Marcus Jannes från Järna valde att ta sitt liv genom att hänga sig i en nätverkskabel, samtidigt som han sände ut bilder live med hjälp av sin webbkamera.

Den respons killen fick från medlemmarna var blandad. En del av dem uppfattade honom som internettroll som bara skojade, medan andra försökte omvända honom. Det har senare framkommit att han några veckor tidigare frågat via Facebook fått förslag om nätverkskabel när han frågat om rep. Hur känns det för dem nu?

Det senaste året har en debatt angående dödshjälp för äldre och svårt sjuka blossat upp där en del är för aktiv dödshjälp, att de sjuka själva ska få rätt att bestämma över när de ska dö, medan den andra sidan bestämt motsätter sig detta. Är då inte suicid samma sak? Ska inte jag som individ, som människa, ha rätten att bestämma hur mitt liv ska sluta? Det är en fråga att tänka på.

Självklart kan det verka egoistiskt och krossa många mödrars hjärtan om sonen väljer att avsluta sitt liv på detta sätt. Men vad får människor att tillämpa denna drastiska metod för att få slut på ett lidande? Är det på grund av hur vi medmänniskor behandlat dem? Är det på grund av en dålig vård? Orsakerna är många, men en sak är säker; Varje suicid är ett bakslag, en tragedi.

Jag vill härmed också säga att jag inte stöder självmord som metod utan alltid förespråkar Er medmänniskor, anhöriga att se de, om än subtila, signaler som indikerar att en person inte mår bra, och då prata med denne och kanske till och med kontakta vården.

 

HVB – Fyra år av helvete!

Snart är det tio år sedan den fjärde mars,  2000 då mitt liv fick en radikal förändring då jag placerades på Mikaelgårdens Läkepedagogiska Institut i Järna i fyra år. Under min vistelse som kantrades av förtryck och religiös indoktrinering betedde jag mig kanske inte så vackert, men när andra behandlar en som en idiot är det en utav följderna.

De som klagar på skolmat, skola och att de inte har den modernaste datorn kan fullkomligt gräva ned sig. Under mina år fick vi varken ha dator, mobiltelefon eller TV. Varje söndag var det ”handling”, en sorts gudstjänst där vi blev tvingade att säga ”ja, jag söker honom” för att finna gud. Det är bara en av de saker som strider mot FN:s barnkonvention där det uttryckligen står att barn skall ha rätt till religionsfrihet!

Att vara 8½ år gammal och placeras på ett HVB-hem med antroposofisk lära kan blott få två följder; Antingen så knäcks man, eller så blir man ett problem. Jag blev självklart det senare eftersom jag aldrig kommer att vika mig för auktoritära svin!

Följden av att jag släpats i pissregn över en grusväg, blivit upplyft i mina handleder och nedslängd på golvet och blivit utsatt för ”polisgrepp” har blivit att jag nu kommer att göra allt i min makt för att bekämpa förtryck, överhet och mörkläggning.

När det kommer till mat så klagar många unga på att maten i skolan inte är näringsrik, god osv. Under de fyra år jag tillbringade i Järna fick jag se flingor, ketchup och annat bytas ut till ekologiska saker. Det serverades endast kött en gång per vecka, resten var vegetariskt, biodynamisk skit. Det sista året såg jag när de ansåg att kaviar inte skall köpas in eftersom det tydligen innehåller färgämnen. Eftersom att jag inte gillade den mat som serverades på Mikaelgården har jag bestämt att jag i fortsättningen aldrig kommer att ens tänka tanken att bli vegetarian och att jag så mycket som möjligt kommer att undvika ekologisk mat.

/Mr. H.