Har arbetsförmedlingen spelat ut sin roll?

För drygt två veckor sedan lämnade jag gymnasieskolans trygga värld för att gå ut i verkligheten, ut i otrygghet och arbetslöshet. Vad får vi ungdomar för stöd och hjälp som arbetslösa och hur söker man arbete?

Den sista veckan i skolan blev jag inskriven och inbokad på möte hos arbetsförmedlingen. När jag i veckan kom dit med CV och ett personligt brev skrev handläggaren in uppgifter om min arbetslivserfarenhet och utbildning i deras system, samt konstaterade att jag hade ett mycket bra personligt brev. Därefter föreslog hon att jag skulle besöka butiker för att personligen överlämna mitt personliga brev till personalansvarig butikschef för att be om praktik.

Nu är jag inte ute efter en praktik då jag måste tjäna mina egna pengar då jag inte är berättigad A-kassa p.g.a. ett liv fyllt av studier. Att det bästa sättet att få arbete är att personligen överräcka sin meritförteckning har jag redan förstått efter att ha googlat på hur man söker arbete. När jag frågade min handläggare hur man på annat sätt söker jobb visade hon mig platsbanken, men det verkade som att hon inte var intresserad av hur den fungerade, eller att hjälpa mig få en anställning.

Frågan jag ställer mig är om arbetsförmedlingen behövs eller om den har spelat ut sin roll. Som jag förstår det behövs det endast en kontrollinstitution för att försäkra sig om att de som nu går på A-kassa aktivt söker arbete. Mitt förslag är att avveckla arbetsförmedlingen i sin nuvarande form, men att vi även i fortsättningen skall ha platsbanken då den fungerar bra. Nu blir frågan vad som skall ersätta arbetsförmedlingen och hur vi arbetslösa ska få hjälp att formulera de dokument som krävs för att få en anställning.

Jag anser att det är viktigt att redan i skolan lära ut hur man söker arbete, hur man skriver CV, hur ett personligt skall formuleras på bästa sätt. Samtidigt behöver vi fler jobb, något som fler entreprenörer kan skapa. Därför är det enligt mig viktigt att alla ungdomar får rätt till ett riktigt entreprenörsämne, inte bara projekt och företagande som ingår i en del program.

Nu ställer jag frågan till Er, arbetslösa, arbetstagare och elever. Hur ska vi få fler i arbete och vad behöver Ni för stöd och hjälp för att kunna få en anställning?

Annonser

Jag håller med Bert om ungdomarbetslösheten!

För några minuter sedan slutade första programmet av Debatt på SVT för denna gång. Programmet handlade om ungdomsarbetslösheten i samhället.

Bland de personer som var inbjudna var entreprenören Bert Karlsson som menade att en stor del av dagens ungdomar valde bort ”skitjobb” som McDonald’s, städjobb och liknande. Han menade också att det ställs för få krav på dagens ungdomar, att de blivit för bortskämda och pratar i mobilen under lektionstid och kommer för sent till lektionerna.

Jag håller med Bert till viss del. Jag går en yrkesutbildning med lärlingsinriktning där jag ser klasskamrater som inte sköter sig, kommer för sent till jobbet, inte sjukanmäler sig och liknande saker. Nästa alla tar för givet att de kan ha mobiltelefonen igång under lektionstid och kan svara när som helst.

Enligt min åsikt ställdes det mer krav på unga förr, det fanns inget daltande och ”en chans till”, utan det var pang bom. Självklart ska det inte bli som för 40 år sedan, men det kan samtidigt inte fortsätta i samma spår som idag.

En del unga säger att de sökt hundratals jobb det senaste halvåret och kommit på intervjuer och sedan blivit avvisade eller blivit utan svar. Det nämns aldrig hur deras beteende var och hur de sökt jobbet. Som jag tidigare skrivit anser jag att internet-annonserna inte är hela jobbsökarprocessen, utan att man också måste ut i affärer och på företag, kontakta personalchefen och dela ut sitt CV till alla. På så sätt får företagen en bild av dig och kan ställa frågor om dina tidigare erfarenheter. Det är, som jag också tidigare nämnt, också viktigt att utnyttja kontakter. Söker kompisens jobb fler arbetare, eller har din kusin egen godisaffär?

Sen är det viktigt att fasa ut de äldre, men samtidigt se till att lära upp den yngre generationen. Kan det inte vara en bra idé att göra en deal med företagen att man sänker arbetsgivaravgiften för en äldre om man tar in en yngre förmåga som lärs upp och inom en snar framtid kommer ta över?

Enligt mina åsikter är det helt fel att göra det billigt, till och med ingen arbetsgivaravgift, för pensionärer. På så sätt så får man aldrig in yngre!

Hur ska ungdomarna sysselsättas?

Ungdomsarbetslösheten i Sverige är någonting som konstaterats. Men varför finns den? Delvis till följd av alla 40-talister som nu håller på att fasas ut. Men också på grund av ungdomars stora krav på vad de vill syssla med. Min åsikt är att det viktigaste är att man kan försörja sig, utan samhällets stöd. Sen när man väl fått in en fot på arbetsmarknaden kan man överväga nästa steg.

De flesta av alla de som är arbetslösa, inklusive de med tidigare erfarenhet, sätter sig framför datorn och skickar en satans massa e-post till företagen. Men hur många svenskar går ut med sitt CV och lämnar över till butiksägare, personalchefer och liknande för att få jobb?

Högerpartierna säger att LAS är ett stort hinder för ungdomar att få en fot in på arbetsmarknaden. Men de flesta politiska riksdagspartierna är överens om att vi ska uppmuntra, och antagligen snart lagstifta att, folket ska arbeta längre än till de 65 år som i dagsläget är vår pensionsålder. Min fråga är då, hur går det ihop? Om vi redan idag har en ungdomsarbetslöshet ska väl inte de äldre jobba längre? Vore det inte bättre med en avtalad pension? Men några av de äldre, mer erfarna, måste finnas kvar för att lära upp den yngre generationen!

Jag har några förslag på hur vi ska göra för att ungdomar ska få en fot in på arbetsmarknaden. Först och främst måste de arbetssökande ut på gatorna och marknadsföra sig själva, visa upp sig. Sen måste de även utnyttja sina kontakter, föräldrar, släktingar och kompisar.

Alliansen talar som sagt om att det ska bli lättare att sparka folk som inte passar. Men enligt lagen, om inte annat avtalats, så kan en provanställning om sex månader när som helst avslutas med en uppsägningstid på 14 dagar.

Efterlyses: ett socialistiskt parti som värnar om folket

Sverige är i behov av ett starkt socialistiskt arbetarparti som värnar om folket och den offentliga sektorn. Socialdemokraterna har övergivit sin position som arbetarnas alternativ och ett antal människor kommer till hösten att lägga sin röst på det enda arbetarpartiet, moderaterna.

Moderaterna gick i veckan ut med den största lögnen på länge; att de nu skulle vara det enda arbetarpartiet i Sverige. De säger sig stå för fortsatt ordning på offentliga finanser och fler jobb. Men under denna mandatperiod har tusentals arbetare förlorat sina jobb i den största finansiella krisen under modern tid. Det hela blir inte bättre av att facken tvingades att höja sina medlemsavgifter vilket resulterade i att många tvingades välja mellan mat på bordet eller A-kassa och trygghet.

Under det senaste året har kostnaden för försörjningsstöd ökat dramatiskt för kommunerna vilket bara bekräftar att moderaterna har minskat tryggheten för löneslavarna. Moderaterna har med sina dramatiska skattesänkningar och utförsäljningen av Apoteket försämrat sjukvården och gjort det både dyrare och svårare för de i behov av medicin att få ut denna.

Därför anser jag att Sverige nu är i behov av ett starkt socialistiskt parti som i första hand företräder folket och lyssnar på oss. Ett parti som verkar för fler jobb genom att bygga bostäder som ungdomar har råd att bo i utan att skuldsätta sig upp över öronen. Att bygga bostäder genererar jobb för bl.a.. rörläggare, snickare, glasmästare, elektriker och alla deras underleverantörer. Det är någonting som skapar jobb och välfärd.

Dessutom efterlyser jag ett parti som satsar på ungdomar. De senaste åren har allt fler ungdomsgårdar stängt och inget har ersatt dem. Det resulterar i ökad kriminalitet i form av klotter och skadegörelse. Dessutom måste kunskapen i den svenska skolan öka genom att det fokuseras mer på kunskap än en bokstav på ett papper.

Kamrater, låt oss nu ta en riktig funderare på hur ni vill att Sverige skall se ut i framtiden.

Vem ska gå i särskola?

Arton år av förtryck ristar in djupa sår i själen. Sedan början av detta årtusende har jag fått stämpeln idiot i alla handlingar och dokument., detta har gjort att de som får ta del av dokumenten aldrig kommer att ta mig på allvar. Varken idag, i morgon, aldrig!

I dag blev jag återigen förödmjukad då en vikarierande LSS-handläggare gav som förslag att jag borde överväga en god man som tar hand om min ekonomi när jag flyttar hemifrån i framtiden. Det är sådana saker som gör att jag har svårt att öppna mig för folk. Att hon också uttryckte sig att det var en nackdel att jag inte gått särskola eftersom hon anser att man får mer stöd av arbetsförmedlingen när det är dags att söka jobb, det gör mig förbannad.

Särskolan är någonting som ursprungligen utvecklades för att ge mindre begåvade ungdomar stöd och möjlighet för att lära sig samma saker som i en vanlig skolklass. Det har, tyvärr, blivit så att allt fler barn placeras där eftersom att skolan inte har kunskap, tid och ork att ta sig för att hjälpa de barn som har svårt att hänga med, trots att de är lika begåvade som ”vanliga” människor.

Sverige är ett land där ungdomar, mot sin vilja, får alla möjliga bokstavskombinationer och därmed blir stämplade som idioter på grund av att barnen inte får den extra hjälp som, oavsett diagnos eller ej, ska ges till alla som behöver den. Att idiotförklara barn skapar bara problem i framtiden för dem när det är dags att söka jobb och liknande.