Hur jag gick från kommunist till libertarian

LibertarianNär jag i början av 2006 på allvar började intressera mig av politik var det tack vare en fritidsledare som precis börjat på min skola. På våren började jag läsa på mer om vad de olika partierna stod för och placerade mig själv som socialdemokrat, möjligen vänsterpartist. Under sommaren blev jag allt mer vänster, började läsa Marx och Engels. Efter valet stod det klart, jag var vänster men Sverige var höger.

Steget från 2006 fram tills i dag är väldigt stort. Jag har startat en politisk nyhetssida, lagt ned den för att börja skriva denna blogg, som jag från början tänkte ha som trollblogg från ett högerperspektiv, därav namnet.

Sedan jag registrerade mig på Twitter 2009 för att göra reklam för min blogg har jag i dagsläget skrivit över 12 000 tweets och fått över 630 followers som både hatar och älskar mig. Eftersom jag är en person som älskar att kommentera, undervisa och kritisera har Twitter blivit den kanal där jag kan ventilera mina åsikter och tankar om allt.

När jag i början av 2011 kom i kontakt med survivaliströrelsen började jag lyssna på Jack Spirko, en amerikansk entreprenör, bloggare och podcaster med starka åsikter om frihet och som ofta kritiserar det land United States of America har blivit i dag och den pågående finansiella katastrof som gör att USA har en tuff tid framöver.

Genom sin podcast The Survival Podcast lär Jack Spirko ut hur man kan leva ett bättre liv och samtidigt bli mer självförsörjande och fri från systemen. Nyligen höll han en presentation2012 Liberty Forum där han tog upp sin syn på skatter, varför skuld kan likställas med cancer och varför ett matförråd är en investering. Han sa också att hans mål är att fler blir libertarianer genom att de lär sig vad survivalism är och börjar praktisera det.

Inför det senaste valet 2010 när jag såg hur vänstern inte respekterade våra grundläggande rättigheter, mötesfrihet, demonstrationsfrihet och yttrandefrihet utan i stället valde att attackera sina motståndare med stenar och ägg, då rann bägaren över. Även om man inte håller med motståndaren måste man respektera deras rätt att uttrycka sina åsikter, så länge de inte skadar någon.

Jag vill i dag beskriva mig själv som en libertarian med socialistiska åsikter och konservativa värderingar. Socialism är bra, så länge man inte tvingar någon att leva i ett samhälle där man inte kan välja. Rätten till grundläggande sjukvård är något jag i grunden tycker är fantastiskt. Däremot vill jag inte betala för att singlar insemineras. Som jag nämnde har jag konservativa värderingar, det betyder att jag är motståndare till onödiga aborter när det faktiskt finns bra preventivmedel. Mina tankar om homosexualitet är också konservativa och sammanfattas med Lev. 20:13.

Att jag så enkelt kunde definiera mig som libertarian beror främst på att jag från början trodde på Marx och Lenins åsikter om hur den kapitalistiska staten skulle erövras och ersättas med en socialistisk stat som med tiden skulle dö bort, ett statslöst samhälle. Som ni alla vet blev Sovjetunionen aldrig ett stats- och klasslöst samhälle inte Kina, Nordkorea, Kuba eller Kambodja heller.

När jag ser hur våra skattepengar spenderas på onödiga reformer och åtgärder börjar även jag tänka i banorna att skatt är stöld. När Jan Björklund i går gick ut med att politikerna skall sänka ungdomslönerna för att få fler i arbete blev jag rent utsagt förbannad. Hur kan man kalla sig liberal när man ägnar sig åt ministerstyre? Enligt mig skall politikerna bokstavligt talat ge fan i arbetsmarknaden. I dag förväntar sig arbetsgivare att man först jobbar gratis (praktiserar) och får bidrag av staten. Betyder det att jag vill se den svenska arbetarrörelsen och fackföreningar försvinna? Nej! Arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare, får även i fortsättningen förhandla och den svenska modellen är i grunden bra även om den kan förbättras.

Vänsterpartiet kastar sten i glashus

Vänsterpartiet är ett av de partier som kritiserar Sverigedemokraterna för att vara ett rasistiskt parti. Någonting som SD givetvis tillbakavisar och säger att det tillhör det förflutna.

När, främst, allianspartierna kritiserar Lars Ohly för att han tidigare kallat sig kommunist är det också någonting han nu förnekar. Vänsterpartiet hette fram till Sovjetunionens fall Vänsterpartiet Kommunisterna. Det är någo

nting de nu tar avstånd ifrån, precis som Jimmie Åkesson och rasism.

När Sverigedemokraterna förra veckan försökte hålla torgmöten kom extremister från vänsterkanten, främst Rättvisepartiet Socialisterna, men också från Vänsterpartiet. De Sverigedemokrater som försökte sprida sitt budskap fick ägg kastade på sig och ett helt gäng ungdomar som stod och skrek åt dem. Är det vad vi kallar demokrati?

Nära sex procent av svenska folket röstade på Sverigedemokraterna av olika skäl. Det är något som de sju andra partierna helt negligerar när de försöker stänga ute partiet från utskott och inflytande.