Polis: Ingrip inte vid knivrån

Efter ett initiativ på Facebook har det upprättats en civil trygghetsgrupp för att motverka kriminaliteten vid Tycho Brahes Gata i Bergsjön, Göteborg.

Då allt fler råkat ut för rån och misshandel på väg från spårvagnshållplatsen Teleskopgatan i Bergsjön har några ungdomar upprättat en form av trygghetsgrupp. Många känner sig otrygga på grund av att belysningen vandaliseras och att det senast i helgen skedde två knivrån.

Polisen Theresia Lagnefors fördömmer dock initiativet och menar att de inte bör försvara sig själva eller någon medmänniska mot eventuella knivattacker och andra fysiska angrepp. Hon menar att det är polisens uppgift.

”Men Theresia Lagnefors som är polisens kommunikatör i områden vill inte uppmuntra det här.”
Jag förstår att dom vill göra det i ett bra syfte, absolut. Och det är ett bra syfte. Men polisen kan inte ta ansvar för om det är någonting som blir fel. För självklart kan det va’ farligt och vi vill ju inte att någon ska skadas.
”Och om det händer något tycker hon verkligen inte att dom ska gå emellan.”
Dom ska ju inte ingripa och dom är inga poliser. Om man själv råkar illa ut eller man tar till våld som man inte får göra, och det finns ju flera olika händelser som har skett tidigare och det är ju inte bra om det skulle ske igen. Utan vi vill gärna att det ska va’ under ordnade former så polisen får va’ med.

Själv har jag allt oftare ställt mig frågan varför man i dagens Sverige inte har rätt att försvara sig eller någon annan mot misshandel då man själv riskerar att dömas för dito. När politikerna talar om lagstiftning där medborgarna skall tvingas att ingripa har jag skakat på huvudet. Du har i dagens Sverige varken rätt att skydda ditt hem från inbrott eller din kropp för fysisk åverkan utan att riskera straff, fyfan för Sverige och våra lagstiftares blindhet och brist på medmänsklighet.

Lyssna på inslaget hos Sveriges Radio.

Annonser

Statsministerns son i fylleslagsmål

Kvällstidningarna rapporterar att statsministerns son Erik Reinfeldt, 16 år, blivit utsatt för misshandel. Händelsen ägde rum natten till söndag, utanför krogen East, på Stureplan i Stockholm.

Det är inte första gången som Erik Reinfeldt utsatts för misshandel. I våras dömdes en jämnårig pojke till 30 timmars samhällstjänst. Att det är tragiskt när unga utsätts för misshandel är det ingen tvekan om. Däremot är det sällan det skapar nyhetsrubriker. Senast var det dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani på Kungsholmen, 2007, som ledde till riksdagsledamoten Anton Abeles kampanj Stoppa gatuvåldet.

Samtidigt slås jag av tidningarnas val att inte kommentera Reinfeldts festande, trots sin unga ålder. Regeringen säger sig motverka ungas alkoholkonsumtion och narkotikamissbruk, samtidigt som statsministerns son själv agerar på detta sätt. Dessutom är det anmärkningsvärt att detta inte är första gången Erik utsätts för misshandel och man kan då fråga sig vad den bakomliggande orsaken till detta är.

Drottningen bjuder barn på vin och statsministerns son hamnar i fylleslagsmål. Är det verkligen den sortens personer som vi vill ska företräda oss på nationell och internationell nivå?

Nyheter24, Aftonbladet, Expressen

 

Snart 11 år har gått sedan första dagen på Mikaelgården

Den 5:e mars har det gått 11 år sedan jag började på Mikaelgårdens Läkepedagogiska Institut. De saker som jag upplevde då sitter fortfarande kvar i mitt bröst, nedhållning, släpad på grusvägar. Att det i torsdags publicerades en artikel om detta i Dagens Nyheter, att Socialstyrelsen kritiserar just de saker jag upplevt, det är föga förvånande, men ändå helt åt helvete.

Allt som de kritiserar är inarbetade metoder i ”pedagogiken”. Alla lärare och medarbetare har full koll på hur man skall ”ta hand om” bråkiga elever. Men det är någonting som inte visas utåt. Det är också anmärkningsvärt att det fortfarande är okänt för den stora massan när det kommer till den religiösa indoktrinering som också förekommer på Mikaelgården. Bordsbön, kvällsbön och handling, en gudstjänst på söndagar, är någonting som finns inarbetat. Detta är någonting som härstammar från antroposofin, vilket waldorfpedagogiken bygger på.

Vi som gått, och de som fortfarande går på institutionerna är verklighetens Lisbeth Salander. Men en dag skall vi också resa oss likt det egyptiska folket mot presidenten!

 

Järna-antroposoferna ur min synvinkel

I den här texten berättar jag om mina upplevelser på Mikaelgården i början av 2000-talet. Under tiden var även Anna Jarrolf Jannes, mor till Marcus Jannes som tog sitt liv via Flashback, lärare på skolan. Läsårsavgiften under förra året var 260 000 kr och uppåt. Mer för skattebetalarna än på kungens och Olof Palmes gamla skola, Sigtuna Humanistiska Läroverk.

Jag kom till Mikaelgårdens Läkepedagogiska Institut i Järna i början av 2000-talet. Mikaelgården är Sveriges äldsta skola med waldorf/antroposofi som ideologisk ståndpunkt och livsåskådelse. Skolan grundades i mitten av 1930-talet av flyktingarna Gustav och Lotte Ritter som flytt från Hitlers Tyskland.

När jag började på Mikaelgården som säger sig ha en human inställning mot människor med rytmik och färger som en stor del av utbildningen så tyckte jag inte om det. På Mikaelgården bodde vi omkring sju elever i sju olika elevhem. Det fanns även dagelever som bodde i närheten och fick ta taxi hem varje dag.

Skoldagen började med att vi, efter ett schema, fick gå upp till matsalen, skolköket, och hämta yoghurt och mjölk samt eventuellt beställda varor. Efter att ha ätit frukost började skoldagen med morgonsamlingen där vi stod i en ring, husvis, i morgonsamlingssalen i skolbyggnaden. Vi gjorde ofta rytmiska saker och sjöng avslutade alltid med en sång som byttes ut efter årstiderna.

När vi började med ”huvudlektionen” hade man oftast några rytmiska dikter eller flöjtspelning som sedan följdes av att man fortsatte med det tema som byttes efter någon eller några månader. Skoldagen följde med mellanmål och andra lektioner som Eurytmi, handarbete, slöjd, bild etc. och sen ringde det i klockan, en gammal brandklocka som ringde på morgonen, vid lunch och kvällsamling, och det var dags att gå till matsalen och antingen äta där eller hämta mat till elevhemmen. Efter att ha ätit var det dags för middagsvila en timme då man skulle ligga på sängen ”för att smälta maten”.

Sen efter middagsvilan var det dags för ännu ett mellanmål med saft och digistive-kex och två lektioner, eller håltimma. Sen var det kvällsamling i ”kvällssamlingssalen” då man satt på en läktare och kollade ned på, antingen någon klass som uppträdde med ett musikstycke eller med Eurytmi. Eller musikläraren som spelade något på flygeln. Ofta tillsammans med berättelser ur det finska eposet Kalevala, främst om smeden Ilmarinen.

Men för att ta de mer bisarra delarna av händelserna kan jag nämna att det fanns olika straff om man gjorde saker som att vara våldsam eller liknande. I mitt hus kunde de inte låsa in folk. Främst till följd av att de inte hittade nycklarna som gick till mitt rum. Det straff man oftast fick var ”promenad” då man tvingades att i rask takt gå runt hela området, annars släpades man. Jag tvingades en gång, när jag vägrade att ta på mig skorna, att gå barfota i regn. Då ska jag också nämna att det är grusväg.

Solbergarundan är också en av de bestraffningar jag råkade ut för. Då tvingas man gå till Solbergahemmet en bit bort och sen tillbaka.

Det finns även vilodag då alla lampor, tidningar och böcker bärs ut från rummet och man bara fick lämna sängen om man skulle gå på toaletten.

Straffdag var det mest sällsynta straffet då man fick släpa ris eller dylikt. Man kunde även få det, och vilodag, som straff i en vecka.

En av medarbetarna, som personalen kallas, som kom från Amerika gjorde ett flertal gånger ”polisgrepp” eller ”nedläggning” på mig, och några andra elever. Det gick till så att han släpade in mig på rummet och slängde ned mig på golvet. Han vred om vänster arm och drog upp den över höger axel så jag inte fick någon luft och smärtan var så brutal att jag bara fick ur mig en enda ton… Iiiii… Värt att tillägga är att jag var 10 år vid det nämnda tillfället.

Att antroposofi är något humant och rätt väg att gå stämmer inte. Att det dessutom kostar mer för skattebetalarna att ha en elev placerad där än det kostar att gå på Sigtuna Humanistiska Läroverk är inte ett plus. Läsårsavgiften för elever på Mikaelgården varierade 2008-2009 mellan 260 000 kronor och upp till 455 000 kronor.

Lämna gärna en kommentar.