Vad är en demokrati och vem bestämmer?

Under den senaste veckan har det framkommit uppgifter i media om att unga svenskar tar oerhört lätt på demokrati, något som andra tvingas kämpa för att införa. Många av dem som intervjuats är villiga att sälja sin röst. Andra vet över huvud taget inte vad demokrati är för något.

Demokratins vindar sveper över mellanöstern. Tunisien, Egypten, Libyen är alla länder där folket kämpar för rätten att själva välja sitt styre. Tack vare Internet har det nu blivit möjligt för dem att nå ut med information om vad som händer. Allt våld som demokratikämparna tvingas utstå, samtidigt som vi i Västra Götaland låg på sofflocket när det var omval 15 maj.

Vad är egentligen en demokrati? Vid en lektion i samhällskunskap under mitt andra år på gymnasiet påstod en lärarkandidat att ett land som tillämpar dödsstraff inte kan betraktas som en demokrati. Självklart ifrågasatte jag då om landet i väst, USA, inte var en demokrati.

Parlamentarism är troligtvis det många förknippar med demokrati. Även Sverige har ett parlament, Riksdagen, dit vi väljer representanter som utsetts av respektive parti. Är det verkligen rätt att välja representanter som på förhand valts ut för att toppa valsedlarna. Bodström, Sahlin och Maud Olofsson, är det verkligen personer som du röstat på om de inte stått högst upp på listan?

I texten Pariskommunen från 1871 kritiserade socialisten Karl Marx parlamentarismen med följande ord:

”I stället för att en gång vart tredje eller sjätte år avgöra, vilken medlem av den härskande klassen som skulle företräda och förtrampa folket, skulle den allmänna rösträtten tjäna det i kommuner organiserade folket på samma sätt som den individuella rösträtten tjänar varje annan arbetsgivare att till sitt företag välja ut arbetare, uppsyningsmän och bokhållare.”

Den stora frågan är självklart vad som är bättre. Min första tanke är folkomröstningar, direktdemokrati. Eller representanter som är underställda folket, något som Lenin föreslog i Staten och revolutionen från 1917.

De flesta argument mot direktdemokrati är att det kommer att bli mycket tyngre att genomdriva förslag. Politik tar redan idag lång tid. Efter att remissvar samlats in skall dessa bearbetas i utskotten för att sedan läggas fram för beslut i Riksdagen.

Att involvera fler personer i den demokratiska beslutsprocessen tror jag kan bidra till att fler blir intresserade av att sätta sig in i hur samhället fungerar. Att avskaffa Riksdagen och på nationell nivå införa direktdemokrati kan i nuläget vara lite knepigt. Ungdomar bör involveras mer i beslutsprocessen genom att de kan komma med förslag om fritidsaktiviteter och liknande. Vi bör upprätta speciella ungdomsråd som får inflytande, med översyn av äldre, över deras vardag.

Sverige bör stå i framkant och ta täten på den demokratiska banan; ungdomar är vår framtid, låt dem få vara delaktiga och bestämma om hur deras framtid skall se ut.

 

DN

Annonser

Sjunker skutan efter 19 september?

Det är nu sex dagar kvar till valdagen, den 19:de september. Valet står mellan det rödgröna blocket och det blå blocket. Skattehöjningar och ökad social trygghet mot skattesänkningar och minskad trygghet för folket.

Många unga är osäkra på vilket parti som ska få deras röst. Det är många unga som jag talat med som kommer att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Anledningen till att Sverigedemokraterna är rätt parti för dem, är för deras kritiska syn på invandringen till Sverige.

Det som märks av partiledarna i valrörelsen är att Sahlin får uppbackning av sina kollegor, Maria Wetterstrand och Lars Ohly, medan moderaternas partiledare, och vår nuvarande statsminister, oftast intervjuas själv. Är det till följd av Mona Sahlins låga förtroendesiffror? Varför får socialdemokraterna och deras partiordförande så låga siffror i väljarundersökningarna?

Om man får tro opinionsundersökningarna så kommer Alliansen sitta fyra år till vid rodret. Kommer Reinfeldt att rusta ned den svenska välfärden och göra rätten sjukvård till en klassfråga? Är det lönsamt att vårda en pensionär med cancer i levern?

Kommer Sverige bli ett bättre land med Mona Sahlin som kapten, eller kommer skeppet Sverige att gå på grund? Mona Sahlin vill utjämna inkomstskillnaderna genom att höja skatten för de som jobbar. De rödgröna menar att skattehöjningar är lösningen på på problemen och kommer ge Sverige bättre trygghetssystem, skola och sjukvård.

Vem tjänar på Reinfeldts politik?

Statsminister och partiledaren för moderaterna, Fredrik Reinfeldt, har de senaste fyra åren talat om sitt parti som det nya arbetarpartiet. Reinfeldt säger sig stå på arbetarnas sida i alla frågor och hävdar att socialdemokraterna och Mona Sahlin, med sina höjda skatter, hämmar nyföretagandet och höjer avgifterna för arbetarklassen.

Det som statsministern ofta framhäver i sina tal är ”folket har fått mer pengar i plånboken”. Detta stämmer till viss del. Men i och med deras höjning av A-kasseavgiften, bensinskatten, tobaksskatten, alkoholskatten har folket inte mer pengar i plånboken den 24 varje månad.

Socialdemokraterna har suttit vid rodret den största delen av 90-talet, och tack vare dem, tillsammans med fackföreningarna, fått en rättvisare arbetsmarknad med ökat säkerhetstänk och rätt till semester, föräldraledighet och liknande. Någonting som moderata samlingspartiet har varit emot genom åren. Moderaterna har alltså den senaste mandatperioden tagit åt sig äran för alla de reformer som socialdemokraterna genomfört de senaste 70 åren.

Därmed är det inte sagt att socialdemokraterna nu är det bästa partiet att lägga sin röst på i september. Men det är definitivt inte moderaterna heller. De båda partierna slåss om samma väljare, medelklassen, i stället för att, som tidigare, de stod på varsin sida om barrikaden. Socialdemokraterna var tidigare arbetarnas alternativ, vilket de fortfarande traditionsenligt är. Men uppstickaren sverigedemokraterna, med Jimmie Åkesson i spetsen har nu vunnit mark, främst hos de unga väljarna, där de tågar fram som det nya arbetaralternativet samtidigt som inget av de etablerade riksdagspartierna vågar ta debatten med dem och endast framställer partiet som ett invandrarfientligt parti med rötter ur vit makt-rörelsen.

För att socialdemokraterna ska kunna återinrätta sig som arbetarnas alternativ är det viktigt att deras partiledare går fram med en hård retorik, som Göran Persson och Olof Palme, och talar om vikten av solidaritet. Det senaste decenniet har egoismen slagit rot i folket och att den enskilde individen är viktigare än folket i stort. Dessutom måste politiker, det gäller alla, lyssna mer på folket som fått deras förtroende.