Ökade klyftor och minskat ordförråd!

Kunskapstappet bland eleverna i den svenska skolan blir allt mer synbart; fler särskriver och ordförråden krymper. Det är ett faktum om man ser på verkligheten, studerar PISA 2009 och jämför de texter som skrivs av dagens ungdomar, med det material som deras föräldrar producerade under sin skoltid.

Det har blivit ett allt större fokus på att lära ut andra språk, så som engelska, tyska och spanska, i stället för att satsa på läsförståelse och ge unga fler läs- och skrivuppgifter.
Mycket tyder även på att engelskan är den största boven i dramat då man lär ut att vi inte skall skriva ihop, utan i stället skriva isär de ord som i svenskan är ett ord.

Samtidigt har Internet blivit en del av vår vardag. På nätet sker idag kommunikation mellan ungdomar i form av chatt på MSN, Facebook och andra sociala nätverk. Men i stället för att fokusera på att stava rätt är prioriteten att kommunicera snabbt, med så få bokstäver som möjligt. Det nya ”chatspråket” är även det starkt influerat av engelskan och förkortningar som ”imo”, ”brb” och ”omg” har fått ersätta; enligt min åsikt, strax tillbaka och ”Herre Gud”.

Hur skall vi då komma tillrätta med problemen och öka ungas läs- och skrivkunskaper? Först och främst är det viktigt att få unga att läsa fler böcker i stället för att se på TV och spela datorspel. Vidare måste lärarna fokusera på att uppmärksamma när vi elever gör fel, något som de tyvärr ofta inte gör.

Men framförallt är det viktigt att vi slår vakt om det svenska språket och ser till att alla får förutsättningar för att spela på lika villkor, det ska även gälla nyanlända och dem med språksvårigheter som dyslexi. Vi är på väg att få en mer segregerad skola där invandrare går på egna skolor och de som har möjlighet flyttar till bättre skolor. Det faktum att utbildningsministern nu genomdrivit förslaget om profilklasser gör också att en grupp av begåvade elever hamnar tillsammans i en egen klass, med de bästa lärarna. Medan den som behöver hjälp hamnar ännu mer på efterkälken.

Det är viktigt att motverka en segregation av den svenska skolan för att inte skapa ett samhälle för eliten med ökade klyftor mellan invandrare och svenskar, högpresterande och normalbegåvade, fattiga och rika.

 

Annonser

Konsten att lära sig ett främmande språk

Språket, förmågan att verbalt och skriftligt kunna kommunicera med varandra är någonting som skiljer människorna från djuren.

Att lära sig ett nytt språk är A och O om man har intresse för att flytta till det landet. Vi svenskar talar alltid om att det är viktigt för invandrare att integrera sig, tala svenska och helst avsäga sig sin tro och gamla traditioner. Någonting som många utlandssvenskar inte har tagit fasta på.

I ett tidigare inlägg om den spanska solkusten berättade jag om att det bor omkring 40 000 svenskar i costa del sol, permanent, och några till halvårsvis. Det finns svenska skolor, affärer, barer och golfklubbar. Ett Sverige i miniatyr, med bättre klimat.

För att lära sig ett nytt språk krävs det självdisciplin, att man ser till att försöka prata det nya språket, även med sina landsmän, för att öva upp sitt ordförråd, uttal och grammatiska regler. Hur lätt är det att lära sig ett nytt språk, där man egentligen inte kan mer än hej och några svordomar?

Mina erfarenheter av att lära mig ett nytt språk är relativt små, även jag under hela min uppväxt lärt mig tala och skriva svenska, och ser på amerikanska TV-serier och läser manualer. En lärare till mig talade om hur han och några kollegor fick vara med om en lektion av en japansk lärare där de inte förstod någonting, lektionen var på japanska. Att uppleva den typen av situationer ger oss lite perspektiv på saken.

De två språk man i Sverige blir tvingad att lära sig är svenska, modersmålet, och engelskan, som de andra i världen bör kunna. Franska, tyska och spanska är tre språk som man, om skolan erbjuder detta, kan läsa, först i grundskolan och sen fortsätta med på gymnasienivå. Men är det inte dags att utöka språkvalen i grundskolan, Kina är ett av de asiatiska länder som för tillfället går på högvarv, arabiska är ett annat språk som blir allt mer eftertraktat då u-länderna börjar få grepp om framtiden, och antagligen kommer att köra om oss de närmsta fem åren.

Att lära sig ett språk, på egen hand utan kvällskurser är inte alltid det lättaste. Det bästa sättet att ta till sig en ny kultur och ett språk är självklart att packa väskan och ta första bästa plan ned till det landet, men sen då? Jag har försökt förbereda mig med hjälp av program som Rosetta Stone, letar dagligen efter språkforum, med såväl skriven information, som hörövningar och tal.

Har ni läsare några tips om hur man bäst lär sig ett främmande språk på egen hand i Sverige?

Bloggeliten förstör svenskan

Sveriges unga bloggelit har väldigt dåligt skriftspråk och använder talspråk i skrift. Eftersom att väldigt många unga, framförallt tjejer som läser deras inlägg har de väldigt stor makt och således sprids deras åsikter, beteende och språkbruk vidare bland ungdomar.

Som språkfacist anser jag att det är dags att någon tar tag i problemen eftersom att deras lärare, om de inte har hemundervisning, uppenbarligen inte bryr sig om att de förfular svenskan. Jag själv har egentligen aldrig haft svenskundervisning och är därför väldigt sparsam med komma eftersom att jag aldrig riktigt förstått regeln. Min svenska är baserad på litteratur, den lilla jag läst, och ett intresse för att bevara språket.

Dyslexi och msn-språk

Dyslektiker är en speciell grupp av människor som har svårigheter med att läsa och skriva. Personer med dyslexi har alltså oftast svårt när det gäller stava ord och även läsa i ”normalt” lästempo.

Som internetanvändare och daglig forumanvändare samt chattare har jag upptäckt att många människor är arroganta och använder sitt funktionshinder som ett motargument för att inte försöka förbättra och träna bort sitt handikapp. Detta hämmar alltså folkets språkliga utveckling och gör att svenskan som språk tappar sina traditioner och allt fler brukare ignorerar de grammatiska reglerna. Särskrivning är ett annat fenomen som på internet sprids till allt fler ungdomar och även det förstör det svenska språket.

MSN- och SMS-språket är också ett problem när meningen ”jag har ingen aning” förkortas till idk, av engelskans I don’t know. Detta gör att många av de traditionella svenska förkortningarna försvinner eller rentav misstolkas av ungdomar, men även att skriftspråket i skolan och i samhället blir allt mer svårtolkat.