Tankar kring Uppdrag Gransknings inslag om taxichaufförerna

De två senaste programmen av Uppdrag Granskning tar upp det faktum att taxichaufförer kunnat jobba vidare, eller få anställning efter att de dömts för sexuella övergrepp, våldtäkt och misshandel. Många har fått indraget taxikörkort, men då taxibolagen inte informerats har de dömda kunnat jobba vidare utan körkort eller använt någon annans taxilegitimation.

Att registerutdrag ur belastningsregistret i dag är mer regel än undantag vid nyanställning vet nog de flesta. I många fall är det onödig administration men i arbetssituationer där man får förtroendet att arbeta med människor, även dem med funktionshinder, är det – tyvärr – en nödvändighet i dag. Trots det, och taxibolagens nolltolerans, kör taxibilar på gatorna med chaufförer dömda för brott.

När Uppdrag Granskning visade att färdtjänstchaufförer anmälts för sexuella övergrepp mot funktionshindrade, men fortfarande får köra skolbarn, kan man börja fundera över hur kontrollorganen faktiskt fungerar.

Vad som behövs är bättre kontroller, samkörning med register där taxametern är uppkopplad till trafikverket som kontrollerar om legitimationen är indragen när passet skall påbörjas. Om så är fallet skall systemet rapportera detta till dem som administrerar taxibolagets körningar.

Många arbetar inom taxibranschen är invandrare, vilket troligtvis betyder att många av dem som begått vad som kan betraktas som grova brott som våldtäkt och misshandel är av utländsk härkomst. Personligen anser jag att den som välkomnats hit av asylskäl eller på andra grunder men är dömd för grova brott som sexuella övergrepp och våldtäkt skall få sitt uppehållstillstånd indraget och utvisas efter avtjänat straff. Inga undantag!

Självklart skall straffpåföljden även för svenskar vara lika hård – även om de enligt lag inte kan utvisas. Det skall aldrig vara accepterat att man förgriper sig på någon annan. Framförallt inte på barn och handikappade.

Uppdrag Gransknings artikel och inslag.

Kritisera inte samhället om du själv inte försöker!

Motsättningarna mellan ungdomar i förorten och svensk polis har de senaste åren nått nya höjder. Sveriges Television tog i veckans Uppdrag Granskning och Debatt upp de senaste händelserna i Backa, en förort till Göteborg. Bilbränder, skottlossning och boende som är rädda för att gå ut på kvällen. Är det ett samhälle vi vill leva i?

Dagens debatt mellan polisen, politiker och ungdomar från Backa visade på att eget ansvar inte finns i de ungas ordförråd. Gång på gång menade killarna i debatten att anledningen till att bränder och stenkastning förekommer i förorten är politikernas nedskärningar i Backa, Bergsjön och andra invandrartäta områden. Samtidigt menar politikerna att det inte alls förekommer nedskärningar, att de i stället tiodubblat budgetanslagen och att fritidsgårdarna inte alls stängs.

Kritiken som haglar mot politikerna tyder på att folket i förorten blivit allt mer beroende av samhället, att de i stället för att ta egna initiativ kritiserar de folkvalda för att inte göra något. Vi som individer bygger tillsammans det samhälle vi vill ha. Vill du att ditt bostadsområde skall ha en fritidsgård? Samla ett gäng, starta en förening och anordna sedan fritidsaktiviteter. Det är inte rättvist att skylla allt på samhället när man själv inte tar ansvar. Att skjuta, kasta sten och bränna bilar, det är inte ett samhälle jag vill leva i.

Samtidigt kritiserar många unga polisens insatser i de utsatta områdena och menar att det förekommer trakasserier mot dem. Tyvärr är det en av konsekvenserna när man väljer att inte följa lagen.

När journalisten Janne Josefsson ifrågasätter varför det förekommer droghandel, misshandel och liknande menar ungdomarna att ” det är så man gör idag, folk tjänar pengar på det sättet.” Det är tragiskt att en del unga i dagens samhälle tror att kriminalitet är en del av hur man får in pengar. De som växer upp i förorten behöver förebilder. Personer, eldsjälar, som brinner för ungdomar och fångar upp dem innan brottslingarna slagit sina klor i dem.

Det är du och ingen annan som styr över dina egna handlingar. Du är således den största bromsklossen för din egen framgång.

Dömd, intagen, pedofil fick lägenhet och obevakade permissioner

Lever vi i den rättsstat vi tror, med fungerande domstolar, fängelser och psykiatrisk vård? Frågar vi Janne Josefsson, programledare för uppdrag granskning på Sveriges Television, kommer svaret antagligen bli att så inte är fallet, eller ytterst tveksamt.

Reportaget som startade årets säsong av uppdrag granskning handlar om Patrick H. (f. 1966) som förgripit sig sexuellt på sin dotter och blivit dömd för grovt barnpornografibrott. Patrick han dömdes år 2000 till rättspsykiatrisk vård för att ha våldtagit fyra flickor, alla under tio år.

Han fick, efter åtta år, rätt att vistas utanför anstalten och dessutom få hjälp att ordna en lägenhet, och bostadsbidrag. Patrick fick hjälp av kriminalvården att flytta sina tillhörigheter till den nya lägenheten i ett barnrikt område, en timme från anstalten. Det enda kravet var att han klockan 22.00 skulle infinna sig på anstalten. Han blev även skriven på lägenheten, då detta är ett krav för att beviljas bostadsbidrag.

Patrick var extra vänlig mot alla barn, gav dem godis, glass och presenter. Han träffade också flerbarnsmamman Anna, vars femåriga dotter han sexuellt ofredat. Det framkom också att han, inlåst på anstalten, laddat ned barnpornografi till sin dator.

Att det i Sverige skall vara tillåtet att pedofiler skall få rätt till obevakade permissioner, permissioner över huvud taget, är någonting som för mig är helt obegripligt. Att han, som dessutom är dömd för barnpornografibrott, får tillgång till dator och Internet, det är ofattbart.

Detta är en stor rättsskandal, man undrar vad som mer finns i kriminalvårdens korridorer, eller skall vi säga utanför?

Följande länk avslöjar identiteten på ovan nämnda man. Jag ansvarar icke för vad Ni gör med informationen.

Uppdrag Granskning: 5-årig flicka blev offer för dömd pedofil